HUSDRÖMMAR ELLER MARDRÖMMAR ?
En befogad fråga. Jag har följt Svt:s satsning på "Husdrömmar" med största intresse, husintresserad som jag är. Två engagerade kunniga programledare Pernilla Månsson Colt och Gert Wingårdh borgar för kvaliteten. Dom här två är inga dunungar i sammanhanget. Pernilla har anlagt trädgård och varit praktisk i åratal i rutan och Gert Wingårdh är ju en av Sveriges mest namnkunniga arkitekter. Men och det är ett stort men, det är deltagarna och deras liv som nästan alltid går överstyr i varje program. Vad händer? Pernilla och Gert kommer lugnt och stillsamt invandrande i bild, ofta med ett paraply över sig. Det regnar mycket i Sverige. Gert har alltid en konstfullt virad sjal om halsen. Det klär honom. Deltagarna kommer ut med olika grader av spelad förvåning men sen...Vad har hänt sen sist? Jo, det har varit utbrändhet, svår sjukdom, skilsmässa, nytt äktenskap (!) eldsvåda, odugliga hantverkare, slut på pengar är mer regel än undantag. Tänk på en summa och dubbla den vill man viska. Man sätter kanelbullen i halsen som tittare. Vart är vi på väg ? Nervöst går man igenom bekantskapskretsen, känner jag någon som tänker bygga hus? I så fall får jag gå in direkt och försöka avvärja detta omgående haha. Och min ständiga fråga är. Varför lyssnas det inte mer på Gert? Nej det är kan själv över hela linjen. Är det formatet som det heter nu för tiden? Om Gert Wingårdh skulle trampa runt i mitt katastrofbygge skulle jag nog av ren självbevarelsedrift ödmjuka mig och be om hjälp. Men trots allt, majoriteten får ihop det till slut och ser lättade och stolta ut i varierande grad. Och dom har all anledning. Det är kanske därför Pernilla och Gert känns så nödvändiga för detta program som liniment. Slutet gott allting gott. Det kanske inte är samma partner som när husbygget började men det är i så fall en annan programserie. Tveksamt om den kan bli lika rafflande dock!